Sista dagen

I dag är det vår sista dag här i Santa Teresa. På sitt sätt säger stan adjö till oss genom att regnperioden har börjat tidigt i år. I en veckas tid har det varit mulet och det har regnat flera gånger. Ibland i flera timmar. Några av restaurangerna har stängt för säsongen och det blir färre att hälsa på när man kör på vägen eller är på stranden. Nu har vi alltså även fått känna på hur det känns under lågsäsong. Det har sin charm och skönhet också men vi tycker nog att det känns lite trist när alla vi lärt känna åker hem. 

Som vanligt när man närmar sig hemfärd så börjar man längta efter vissa saker.

Självklart längtar vi efter familj och vänner.

Farmor Gitta ska vi hem till på middag samma dag vi kommer hem. Hon längtar efter sina barbarn! Kanske speciellt Bianca som nu är så stor och rund att vi tror att vi får betala för övervikt på planet...:-)

Sen längtar vi efter vår säng! Att få storhandla då vårt kylskåp är helt tömt. Skönt att få börja om på nytt där. Att få ta sig en dusch och bli ordentligt torr. Vi längtar båda efter att få köra våra bilar. Sätta på mig ett par jeans. Har inte haft ett par på tre månader. 

Att lägga i lillbåten och åka till landet. Sen längtar vi alla jätte mycket efter Charlie! Han gör som sagt lumpen och har haft en tuff tid där. Skönt att få ta hand om honom när han är hemma.

Alec längtar efter sitt rum och jätte mycket efter sina kompisar och fröknar. Kanske mest efter sin kompis Ture som han nämnt nästan varje dag här.

I morgon tar vi vår hyrbil och kör till San Jose. Sen kliver vi på flygplanet tidigt dan efter.

Men denna dag ska vi spendera i Manzanillo där dem har sandslottsfestival! Det ska bli kul!

Återkommer med bilder på det.

Kramar på er alla!

Solnedgångar...

Det är svårt att förstå att vi bara har en vecka kvar nu.

Aldrig har väl tre månader gått så fort. Det känns som om det bara var en månad sen vi anlände och tyckte att vi hade all tid i världen. 

Nu ska vi snart tvingas att ta farväl av det som vi har kallat hem under en lång tid. 

Det är definitivt med gråten i halsen...

Ngt som vi vet att vi kommer att sakna mycket är våra solnedgångar. 

Av hittills 82 st har vi missat tre.

Här är bara ett litet urval i dem varma strålarnas sken som kommer leva kvar i våra minnen.

Nu ska vi göra det bästa av veckan vi har.  Den ska bli minst lika oförglömlig som de tidigare!